Tagg50-tal

Renovering av OPE-fåtölj

Gamla fåtöljer kan ha olika typer av stoppning. Ibland avslöjar stoppningen en del om när möbeln är tillverkad. Fåtöljen på bilderna nedan är tillverkad av OPE (Olof Perssons Fåtöljindustri) troligen på 50-talet eller möjligen 60-talet.

Precis som många andra fåtöljer från 50- och 60-talet är stoppningen uppbyggd av latex/skumgummi. Ett nytt material i 50-talets Sverige. Latex ger möjligheten att skapa både form och komfort. Tyvärr torkar och smular latex sönder när det blir gammalt. Så istället för en skön och mjuk möbel så känns den hård och ibland lite ”knastrig”. Dessutom dammar den. Den gamla torra stoppningen är bara att ta bort helt för att sedan bygga upp en ny stoppning i latex, kallskum (oljebaserat skum) eller vulkaniserat tagel/gummerat tagel. På just den här fåtöljen har kunden valt kallskum till den nya stoppningen. Hos Lindfeldts Tapetseri har vi prover på olika materialval som vi gärna berättar mer om.

Den här fåtöljen har en lös dyna i sitsen, vilket blev vanligare på 50-talet då s.k. spunna resårhus började tillverkas i Sverige. Tidigare var lösa dynor stoppade med dun/fjäder. En dunplymå ger en helt annan form på möbeln. Det spunna resårhuset gav möjlighet till en striktare och mer proportionerlig siluett. Dessutom sitter du bekvämt utan att sjunka ner. Inte sällan är dessa gamla dynor helt eller delvis trasiga. Har själva kärnan gått sönder måste en helt ny dyna tillverkas. Då kan en ny spiralkärna beställas enligt fåtöljens specifika mått och form. De tillverkas fortfarande för hand i Sverige.

Turligt nog är den handspunnakärnan i dessa dynor ofta i gott skick, men vävar och stoppning kan vara trasiga och behöva lagas. I denna OPE-fåtölj behövde dynan renoveras men kärnan kunde sparas. Det ligger ett ganska stort arbete bakom en sådan här dyna. Lindfeldts Tapetseris tapetserare renoverar alltid med varsam hand och med bästa material för lång livslängd. Vi använder t.ex. alltid linnevävar som grundmaterial då dessa har en betydande längre livslängd än jutevävar. Dessutom innehåller de inte samma mängdkemikalier som jutevävar gör.

När stoppningen på OPE-fåtöljen är på plats är det dags att klä fåtöljen i ett nytt tyg. Här har kunden valt en lyxig sammet som ger den gamla fåtöljen en helt ny attityd.

Mr. Funkis: Sven Markelius

För majoriteten är nog Sven Markelius mest känd som arkitekt. Han inspirerades av den radikala europeiska byggnadskonsten så som Bauhausbyggnader och villor ritade av bl.a. Josef Frank, Le Courbusier och Ludwig Mies van der Rohe. Han kom att ritade några av de första funktionalistiska byggnaderna i Sverige under 1930-talet. Några av de mest kända är Helsingborgs konserthus (1932), Tekniska högskolans kårhus i Stockholm (1928-30 tillsammans med Uno Åhrén), Folkets hus i Linköping (1953) samt Stockholm (1960).

För min del tog Markelius den textila vägen in i hjärta med tyget Pythagoras. Mönstrets tillkomst är en fantastisk historia om hur Sven Markelius och hans fru klippte ut trianglar i olika storlek som de sedan placerade ut på golvet. Därefter kröp de runt och flyttade trianglarna tills det perfekta mönstret uppnåtts. Uppdraget att trycka tyget gavs till Erik Ljungberg i oktober 1952. En inte helt enkelt uppgift då perfektionisten Markelius visste exakt hur han ville ha det, och inte var nöjd förrän trycket var perfekt, på en tät bomullssammet. Mönstret som tog flera månader att ta fram ritades ursprungligen till Linköpings stadsteater samt Kårhuset vid KTH. Idag kan man även njuta av Pythagoras i Eco-Soc-salen i FN-högkvarteret i New York.

Med Pythagoras som inkörsport så fortsatte glädjeruset när jag tittar vidare på Markelius mönster. Både Prisma och Set Square är en fröjd för ögat; perfekta som draperi, till favoritstolen eller att hänga direkt på väggen. Sedan är det bara att gläds åt Mr. Funkis perfekta sinne för färg och form!

Åkerblomstolen med det rätta knycket

Vad vet ni om Åkerblomstolen? Känner ni igen den böjda ryggen? Det som kom att kallas ”åkerblomknycket”.

Stolarna med de karakteristiska ryggarna är ritade av arkitekt Gunnar Eklöf i samarbete med läkaren Bengt Åkerblom. Eklöf hade arbetat i sjukhusmiljö större delen av 30-talet då flera av de stora sjukhusen byggdes och inreddes i Stockholm. Han ritade t.ex. hela inredningen till Eastmaninstitutet som stod klart 1936. Åkerblom å sin sida ägnade stort intresse åt vår anatomi och ergonomi och disputerade 1948 med avhandlingen ” Standing and Sitting Posture”. Så att dessa två herrar fann varandra var kanske inte var så konstig. 1949 presenterades den första Åkerblomstolen för marknaden, det blev en succé. Designad enligt Åkerbloms alla idéer runt ergonomi; lägre sitthöjd, bakåtlutad sits, kortare sittdjup samt den typiskt svängda ryggen för att ge avlastning åt hela ryggen.

Eklöf ritade en mängd olika varianter av stolen men alltid med den typiska ryggen med ”åkerblomsknycket”. De olika varianterna kom att produceras på en mängd olika fabriker men störst av dem alla var Nässjö Stolfabrik. Av de ca 120 000 producerade ex kom ca 45 000 att exporteras. Störst framgång hade Åkerblomstolen mellan 1949 och 1958 och den sista Åkerblomstolen ritade Eklöf 1961 till drottning Louise.

I tapetserarverkstaden kom det för några veckor sedan in en karmstol märkt Åkerblomstolen. Den var i behov av ny sadelgjord och lite justering i stoppningen. Till ryggen tillverkades även en liten dyna eftersom ägaren tyckte att det blev lite hårt att sitta mot träspjälorna. Hur det blev kan ni se på bilderna här nedan.

Kerstin Hörlin-Holmquist och Paradiset

“Möbler är som människor för mig. De ska ha karaktär och personlighet men inte skrika ut sin egenart. Som goda vänner ska de följa en genom åren och vinna tidlöshet med åldern.”

Precis som de flesta stora formgivare har Kerstin Hörlin-Holmquist ett starkt band till sitt yrke och till de möbler och textilier hon formgav. Hon var tidigt övertygad om vilken väg hennes yrkesliv skulle ta. 1948, 23 år gammal, började hon fyra års studier under Carl-Axel Acking på Konstfack i Stockholm.  I slutet av utbildningen ställde Hörlin-Holmquist ut stolen Kraal på Röhsska Museet i Göteborg . Där blev hon upptäckt av Elias Svedberg, dåvarande chef för Nordiska Kompaniets verkstäder, NK Triva och NK inredning. Nu följde ett långt och produktivt samarbete fram till 1965 då NK Triva lades ned. Ur detta samarbete kom bl.a. serien Paradiset ritad 1958. I serien ingår kanapén Lustgården, soffan Paradiset, fåtöljerna Eva och Adam samt taburetten Fikonlövet. Bilderna nedan visar hur fåtöljen Adam får ny stoppning och klädsel.

Efter samarbetet med Nordiska Kompaniet började Hörlin-Holmquist att formge åt OPE möbler i Jönköping. Under samma period formgav hon textilier för Marks Jacquardväveri i Björketorp. 1967-68 öppnade hon tillsammans med företagaren Kjell Roos en egen butik i Helsingborg.  Detta samarbete pågick i ca 10 år och avslutades p.g.a. sjukdom.

På 80-talet inriktade sig Hörlin-Holmquist på möbler för offentlig miljö och samarbetade med A & C Collection i Kristianstad. Den produktiva period som följde har lett till att nästan varje svensk ambassad och utlandsmyndighet är inredd med möbler formgivna av just Kerstin Hörlin-Holmquist.

Kerstin Hörlin-Holmquist design fascinerar i sina lekfulla former. De har dragits ut och tryckts ihop för att skapa olika karaktärer. Dessa karaktärer är inte bara bekväma att sitta i, de passar dessutom alldeles utmärkt att placera i ett hem anno 2011.

 

DUX: möbler från folkhemmet

DUX. Ett välkänt märke som grundades 1926 i Skåne när Efraim Ljung kom hem från sin Amerikaresa med en ny typ av resår.  Med den nya tekniken revolutionerade Dux den svenska sängmarknaden.

Nästa generation Ljung kom att utveckla företaget ytterligare och förde det in i möbelindustrin. DUX kom att samarbeta med en mängd kända formgivare som t.ex. Alf Svensson (ritade bl.a. fåtöljen TV 1953) och Bruno Mathsson (ett samarbete som fortgår än i dag). Men för många av oss förknippas DUX med vanliga robusta, vackra soffor och fåtöljer utan en känd formgivare. Bra möbler från det svenska folkhemmet. DUX-märket dyker upp på plymåer (dynor), inuti stoppningar och tryckta på träramar och under bordsskivor. Vi ser det som ett kännetecken på en bra möbel med god komfort. Men många av dessa möbler från 50- och 60-talet börjar bli slitna i dag. Stoppningen börjar kanske ge efter och behöver en uppfräschning eller så känns bara färgen eller mönstret på tyget blasé. Kanske har morfar eller farmor suttit i favoritfåtöljen och nött på armstöd eller lutat huvudet mot samma plats varje dag de senaste 50 åren?  Kan dessa möbler bli moderna igen?

Självklart säger Tapetseraren! I en möbel med en bra stomme finns alla möjligheter och lite till. Bilderna nedan visar på förvandlingen av en av alla dessa DUX-möbler. Fåtöljen ”Göteborg” får nytt liv med ett tyg som andas 60/70-tal och bryter mot fåtöljens former med ursprung i 50-talet. Titta och inspireras!