Kategori: Omklädsel

Kerstin Hörlin-Holmquist och Paradiset

”Möbler är som människor för mig. De ska ha karaktär och personlighet men inte skrika ut sin egenart. Som goda vänner ska de följa en genom åren och vinna tidlöshet med åldern.”

Precis som de flesta stora formgivare har Kerstin Hörlin-Holmquist ett starkt band till sitt yrke och till de möbler och textilier hon formgav. Hon var tidigt övertygad om vilken väg hennes yrkesliv skulle ta. 1948, 23 år gammal, började hon fyra års studier under Carl-Axel Acking på Konstfack i Stockholm.  I slutet av utbildningen ställde Hörlin-Holmquist ut stolen Kraal på Röhsska Museet i Göteborg . Där blev hon upptäckt av Elias Svedberg, dåvarande chef för Nordiska Kompaniets verkstäder, NK Triva och NK inredning. Nu följde ett långt och produktivt samarbete fram till 1965 då NK Triva lades ned. Ur detta samarbete kom bl.a. serien Paradiset ritad 1958. I serien ingår kanapén Lustgården, soffan Paradiset, fåtöljerna Eva och Adam samt taburetten Fikonlövet. Bilderna nedan visar hur fåtöljen Adam får ny stoppning och klädsel.

Efter samarbetet med Nordiska Kompaniet började Hörlin-Holmquist att formge åt OPE möbler i Jönköping. Under samma period formgav hon textilier för Marks Jacquardväveri i Björketorp. 1967-68 öppnade hon tillsammans med företagaren Kjell Roos en egen butik i Helsingborg.  Detta samarbete pågick i ca 10 år och avslutades p.g.a. sjukdom.

På 80-talet inriktade sig Hörlin-Holmquist på möbler för offentlig miljö och samarbetade med A & C Collection i Kristianstad. Den produktiva period som följde har lett till att nästan varje svensk ambassad och utlandsmyndighet är inredd med möbler formgivna av just Kerstin Hörlin-Holmquist.

Kerstin Hörlin-Holmquist design fascinerar i sina lekfulla former. De har dragits ut och tryckts ihop för att skapa olika karaktärer. Dessa karaktärer är inte bara bekväma att sitta i, de passar dessutom alldeles utmärkt att placera i ett hem anno 2011.

 

Modern fåtölj med förlorat självförtroende får hjälp

Även en modern möbel kan behöva hjälp att återfå sin charm. När fåtöljen på bilderna nedan kom in i verkstaden såg den allt annat än pigg ut. Det gula orginaltyget hade för länge sedan passerat bäst-före-datum och hängde ledsamt och trasigt på den annars fina stommen.  Fåtöljens form talade ett helt annat språk; modern, framåt och lite kaxig.

Det glädjer mig när kunder vågar se potentialen för en sådan här möbel. För med tyget Pepers Klar från 10-gruppen så återfick fåtöljen sin stolthet. Nu passar den i vilket modernt hem som helst. Skön att sitta i, modern och framåt med självförtroende som matchar dess form.

Carl Malmsten och alla hans möbler

De allra flesta av oss känner till Carl Malmsten. Även för de som har ett ringa intresse för möbler och formgivning brukar hans namn klinga igenkännande. Han är en av Sveriges största formgivare i modern tid. En egensinnig man som gjorde avtryck i vår historia inte bara med sina möbler utan även som upphovsman till en mängd olika hantverksskolor.

Många är det säkert som kan räkna upp namnet på några av hans mest framgångsrika modeller, så som Samsas, Jättepaddan, Hemmakväll, Lilla Åland, Farmor o.s.v. Men visste du att han också ritade möbler med namn som Ulla, Själevad och Undantaget? Nej, det är inte lätt att hålla reda på alla namn inte minst med tanke på att Carl Malmsten ritade omkring 10 000 olika modeller. Ett imponerande antal.

Med tanke på alla dessa olika modeller så är det inte så förvånande att en lite mindre känd fåtölj dök upp min verkstad innan jul. Det mest spännande var att ägaren inte själv visste att det var en äkta Malmsten. Just denna modell saknade dessutom den klassiska metallplattan på undersidan. Inte heller fanns någon brännmärkning vilket är vanligare på de äldre modellerna.

Så när denna mycket slitna (med andra ord älskade) fåtölj dök upp på Lindfeldts Tapetseri så misstänkte jag direkt att det, trots avsaknaden av märkning, var en äkta Carl Malmsten. Dels för att jag både sett och läst om den här modellen tidigare men också eftersom Carl Malmstens formspråk är svårt att ta miste på. Framför mig stod föregångaren till Samsas, fåtöljen Konsert ritad 1923 till Stockholms Konserthus. Ett ytterligare bevis på dess äkthet hittade jag fastklistrad på ryggens stomme, en fraktsedel. Den lilla papperslappen avslöjade även att stommen var tillverkad på O. Bernström Möbelfabrik i Åseda. En möbelfabrik med anor från början av 1900-talet och som inte bara levererade trästommar till Malmsten utan även DUX, Nordiska Kompaniet, Svenskt Tenn AB m.fl.

Det är sådana här historier som sätter guldkant på min tapetserarvardag. Och ägaren till fåtöljen fick inte bara hem en nyklädd möbel utan även lite mer kunskap om dess ursprung.

Till sist vill jag tipsa om SVT:s öppna arkiv där man kan se en liten intervju från 1970 med Carl Malmsten. Klicka här så kommer du direkt till del 1.

Tapetseraren pratar om traditionell stoppning. Men vad är det för något?

Gamla möbler är oftast uppbyggda av en, vad vi Tapetserare kallar, traditionell stoppning. Det innebär att den består av grundstoppning och överstoppning. Svenska möbler från efter 1834 kan även ha traditionell stoppning med handsnörda resårer, grundstoppning och överstoppning. Fortfarande känns kanske begreppen lite luddiga, så för att förhoppningsvis klargöra det hela lite har jag satt ihop ett collage av bilder. Klicka på bilderna nedan för att se och läsa om hur en Samsas-soffa, design Carl Malmsten 1960, får en helt ny traditionell stoppning.

Möbler ur Carl Malmstens serie Samsas säljs fortfarande. Men har då en helt ny typ av stoppning med modernare material så som oljebaserat skum. Dessa går såklart också att renovera.

Att arbeta med läder

Att klä möbler i läder har en lång tradition. Det ger inte bara ett vackert yttre det är även tåligt och slitstarkt. På stolar från renässansen/barocken har man funnit rester av läder.  Det är svårare att finna möbler från denna tid med rester av textilier. Svaret är inte att det inte användes utan att just läder är så tåligt att det har bevarats under alla dessa år.

Processen som hudarna genomgår för att bli ett användbart läder kallas garvning. Detta motverka förruttnelse och ger ett tåligt material med stort användningsområde. Det finns olika typer av garvning men det vanligaste är kromgarvning eller vegetabilisk garvning. Den vegetabiliska garvningskonsten går flera tusen år tillbaks i tiden medan kromgarvningen var ett resultat av gedigen forskning under andra halvan av 1800-talet (eller 1870 för att vara exakt). Kromgarvningen revolutionerade marknaden eftersom det vara en både snabbare och billigare process.  Dock har det vegetabiliskt garvade lädret fått lite av en renässans de senaste åren mycket tack vare sin miljövänliga framställningsprocess.

Det finns olika typer av läder beroende på hur de behandlas i slutet av garvningsprocessen. Här följer en kort beskrivning av de vanligaste sorterna:

Anilinläder är det absolut finaste lädret. Man kan säga att det är så naturligt som ett läder kan bli. Här används ingen direkt finish utan lädret får chansen att andas eftersom porerna är fria. Huden har en naturlig prägling med märken efter djurets levnad så som små ärr efter skador från insekter eller olyckor.  Detta läder kräver lite mer av ägaren eftersom det behöver smörjas in emellanåt för att skydda mot smuts, fläckar och för att behålla dess smidiga och lena yta.

Semianilinläder har man behandlat med en tunn skyddande yta. Detta gör att lädret blir mer tåligt och inte kräver lika mycket av ägaren. Finishlagret som lagts på är relativt tunt och ger lädret möjlighet att andas.

Täckfärgat läder har ytterligare skyddande lager. De är än mer tåliga för smuts men har istället tappat mycket av lädrets ursprungsegenskaper. För att ge lädret en så naturlig yta som möjligt brukar man avsluta med att trycka en ny prägling. Dock saknar detta läder märken efter t.ex. insektsbet och liknande. I en offentlig miljö kan denna typ av läder vara bra eftersom det är så pass tåligt.

Till Bycast-läder använder man spalten (underhuden) och täcker denna med ett lager av polyuretan (ett syntetiskt ämne som utvecklar giftiga gaser vid brand). Detta material har inte kvar några av lädrets ursprungliga egenskaper. Det har en klarblank yta (det är ju plast) som lätt torkas av och repor kan försiktigt smältas ihop igen.

Själv föredrar jag (som texten nog redan avslöjat) att arbeta med ett vegetabiliskt garvat anilinläder. Det beror inte bara på att lädrets egenskaper har bevarats med alla sina äkthetsbevisande skavanker och för att det doftar så gott, utan även för att det är ett miljövänligare alternativ. Under garvningsprocessen används inga miljöfarliga kemikalier och det färdiga lädret innehåller inga ämnen som kan ta sig ut i naturen vid t.ex. kompostering eller brand.  Nu kanske ska tilläggas att det finns svenska företag som arbetar med kromgarvat läder som har en mycket bra miljöpolicy.

Anilinläder kräver att ursprungshudarna är av bästa kvalité. Det innebär att korna har haft en bättre uppväxtmiljö vilket ger färre skador och tjockare, tåligare hudar. Svenska och skandinaviska kor faller in under denna beskrivning. Tillsammans blir detta inte bara en insatts för miljön, det ger även din nyklädda möbel en egen stil med hög klass som kommer att åldras med värdighet och med tiden får en vacker patina som dina gäster kommer att beundra och avundas.

Här följer bilder på en enkel konferensstols förvandling till en modern och unik möbel. Dessutom några bilder från Tärnsjö Garveri.