Att arbeta med läder

Att klä möbler i läder har en lång tradition. Det ger inte bara ett vackert yttre det är även tåligt och slitstarkt. På stolar från renässansen/barocken har man funnit rester av läder.  Det är svårare att finna möbler från denna tid med rester av textilier. Svaret är inte att det inte användes utan att just läder är så tåligt att det har bevarats under alla dessa år.

Processen som hudarna genomgår för att bli ett användbart läder kallas garvning. Detta motverka förruttnelse och ger ett tåligt material med stort användningsområde. Det finns olika typer av garvning men det vanligaste är kromgarvning eller vegetabilisk garvning. Den vegetabiliska garvningskonsten går flera tusen år tillbaks i tiden medan kromgarvningen var ett resultat av gedigen forskning under andra halvan av 1800-talet (eller 1870 för att vara exakt). Kromgarvningen revolutionerade marknaden eftersom det vara en både snabbare och billigare process.  Dock har det vegetabiliskt garvade lädret fått lite av en renässans de senaste åren mycket tack vare sin miljövänliga framställningsprocess.

Det finns olika typer av läder beroende på hur de behandlas i slutet av garvningsprocessen. Här följer en kort beskrivning av de vanligaste sorterna:

Anilinläder är det absolut finaste lädret. Man kan säga att det är så naturligt som ett läder kan bli. Här används ingen direkt finish utan lädret får chansen att andas eftersom porerna är fria. Huden har en naturlig prägling med märken efter djurets levnad så som små ärr efter skador från insekter eller olyckor.  Detta läder kräver lite mer av ägaren eftersom det behöver smörjas in emellanåt för att skydda mot smuts, fläckar och för att behålla dess smidiga och lena yta.

Semianilinläder har man behandlat med en tunn skyddande yta. Detta gör att lädret blir mer tåligt och inte kräver lika mycket av ägaren. Finishlagret som lagts på är relativt tunt och ger lädret möjlighet att andas.

Täckfärgat läder har ytterligare skyddande lager. De är än mer tåliga för smuts men har istället tappat mycket av lädrets ursprungsegenskaper. För att ge lädret en så naturlig yta som möjligt brukar man avsluta med att trycka en ny prägling. Dock saknar detta läder märken efter t.ex. insektsbet och liknande. I en offentlig miljö kan denna typ av läder vara bra eftersom det är så pass tåligt.

Till Bycast-läder använder man spalten (underhuden) och täcker denna med ett lager av polyuretan (ett syntetiskt ämne som utvecklar giftiga gaser vid brand). Detta material har inte kvar några av lädrets ursprungliga egenskaper. Det har en klarblank yta (det är ju plast) som lätt torkas av och repor kan försiktigt smältas ihop igen.

Själv föredrar jag (som texten nog redan avslöjat) att arbeta med ett vegetabiliskt garvat anilinläder. Det beror inte bara på att lädrets egenskaper har bevarats med alla sina äkthetsbevisande skavanker och för att det doftar så gott, utan även för att det är ett miljövänligare alternativ. Under garvningsprocessen används inga miljöfarliga kemikalier och det färdiga lädret innehåller inga ämnen som kan ta sig ut i naturen vid t.ex. kompostering eller brand.  Nu kanske ska tilläggas att det finns svenska företag som arbetar med kromgarvat läder som har en mycket bra miljöpolicy.

Anilinläder kräver att ursprungshudarna är av bästa kvalité. Det innebär att korna har haft en bättre uppväxtmiljö vilket ger färre skador och tjockare, tåligare hudar. Svenska och skandinaviska kor faller in under denna beskrivning. Tillsammans blir detta inte bara en insatts för miljön, det ger även din nyklädda möbel en egen stil med hög klass som kommer att åldras med värdighet och med tiden får en vacker patina som dina gäster kommer att beundra och avundas.

Här följer bilder på en enkel konferensstols förvandling till en modern och unik möbel. Dessutom några bilder från Tärnsjö Garveri.