KategoriAnnorlunda Tapetserararbeten

Tapetseraren på Operan

I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Till hans ära plockar jag fram ett arbete ur arkivet. Under min studietid spenderade jag 4 veckor på kungliga Operans tapetserarverkstad. En inspirerande praktikplats för den kulturintresserade som dessutom gav nyttiga erfarenheter av att arbeta med stora mängder tyg samt svåra material. Även om allt är mycket större i Operans Tapetserarverkstad så är det ändå samma typ av samarbete mellan Kund (regissör) och Tapetserare. Det handlar om att få en vision att fungera praktiskt. För Du vet väl att Tapetseraren inte bara klär om möbler? Vi kan ändra, lägga till och dra ifrån för att ge möbeln ett nytt utseende.

Under mina veckor fick jag ansvaret för ett eget projekt. Att tillverka en matta till uppsättningen av Eugène Ionescos pjäs Stolarna på Strindbergs Intima Teater. I jämförelse med Operan är Strindbergs Intima en väldigt liten teater (med tanke på att Operans scen är Sveriges största så är egentligen alla andra scener små). Detta till trots så hade mattan en diameter på 7,5 meter! Som vanligt har jag dokumenterat arbetet i bilder. Titta på bilderna och se en liten del av det stora arbete som ligger bakom en teaterproduktion.

Det är spännande att få paket

I fredags fick jag paket från itrim. Det innehöll delar från deras gymutrustning. Delar klädda i vinyl/konstläder och stoppade med polyeter (skumplast). Ni vet de där mjuka delarna man vilar mot armen eller benet för att göra det så bekvämt som möjligt när svetten lackar och musklerna spelar.

För även om vinylen känns mjuk och behaglig i början så påverkas den av både svett och rengöring. Den torkar och tids nog spricker den. Det är här jag som Tapetserare kommer in i bilden. Jag kommer att hjälpa itrim med att fräscha upp deras utrustning och i dag var dagen jag fick sätta mina händer och verktyg i de första delarna. Det är ett roligt och lite annorlunda arbete och jag ser redan fram emot nästa paket med nya delar i spännande former.

Verktyg att uppskatta eller skratta åt

I Mexiko förundrades jag av hur primitiva deras verktyg var. De tycktes inte alls haft någon utveckling. De verktyg vi stötte på som var anpassade till tapetseraryrket var alla hemmagjorda. När jag bevittnade hur de kämpade med omgjorda skruvmejslar utan en effektiv hävarm tackade jag min lyckliga stjärna att jag är verksamma i Sverige. Sprayflaskor med lim tycktes inte heller existera. Kanske berodde det på värmen? Istället hällde de upp lim på PET-flaskor, skruvade på korken som de gjort små hål i, och strök på limmet. Uppfinningsrikt och riktigt effektivt men så fort limmet torkat tappades funktionen helt och man fick istället stryka på limmet med en spatel.

En av dagarna under resan spenderade vi på en typisk tapetserarverkstad. Tre tjejer med knapphändiga spanska kunskaper, men med stor nyfikenhet. Det blev en lärorik dag och i slutet av arbetet överlämnade vi en liten present (en sax, en tång och en klammerupptagare) som tack för att de tagit emot oss.  När chefen Felix höll den lilla tången i sin stora hand var han på väg att kikna av skratt. Den här lilla, inte kan den vara effektiv? Vi får hoppas att han fann dess värde. Om inte annat så fick han ett gott skratt åt svenskorna som inte kunde många ord spanska men var nyfikna på precis allt och förundrades av de mest konstiga saker.

(klicka på bilderna nedan för att se förstoring)

En Tapetserare på besök i Mexiko kan lära sig mycket

För några månader sedan var jag i Mexiko. Jag var där för att få en inblick i hur våra kollegor arbetar. Det var spännande, roligt, lika och olika. Men mest av allt var det lärorikt. Det som mest förvånande mig var deras miljöarbete, som för dem säkert mer sågs ur ett ekonomiskt perspektiv. Allt tycktes man spara, inget fick slängas. I taket och längst väggarna hängde gamla rostiga resårer och på loft och i förråd vällde gammal polyeter ut. Många av dessa saker såg ut att vara totalt obrukbart och jag undrade stilla när allt detta skulle komma till användning?

Svar på en av dessa frågor fick jag den dag vi var på studiebesök på en fabrik som framställer olika typer av moderna stoppningsmaterial. Här tillverkade man bl.a. något som vi i Sverige kallar Polytex eller pytt-i-panna i vardagligt tapetserartal. Det är små bitar av polyeter som limmas och pressas ihop till en kompakt massa. Detta material är effektivt att använda vid uppbyggnad av moderna stoppningar eftersom den har en så hög densitet. På så sätt återanvändes alltså småbitar som annars bara skulle hamnat i sopporna. Dessutom gav det tapetserarverkstäderna möjligheten att tjäna lite extra pengar. Snacka om klimatsmart. Och ekonomiskt.