För några månader sedan var jag i Mexiko. Jag var där för att få en inblick i hur våra kollegor arbetar. Det var spännande, roligt, lika och olika. Men mest av allt var det lärorikt. Det som mest förvånande mig var deras miljöarbete, som för dem säkert mer sågs ur ett ekonomiskt perspektiv. Allt tycktes man spara, inget fick slängas. I taket och längst väggarna hängde gamla rostiga resårer och på loft och i förråd vällde gammal polyeter ut. Många av dessa saker såg ut att vara totalt obrukbart och jag undrade stilla när allt detta skulle komma till användning?
Svar på en av dessa frågor fick jag den dag vi var på studiebesök på en fabrik som framställer olika typer av moderna stoppningsmaterial. Här tillverkade man bl.a. något som vi i Sverige kallar Polytex eller pytt-i-panna i vardagligt tapetserartal. Det är små bitar av polyeter som limmas och pressas ihop till en kompakt massa. Detta material är effektivt att använda vid uppbyggnad av moderna stoppningar eftersom den har en så hög densitet. På så sätt återanvändes alltså småbitar som annars bara skulle hamnat i sopporna. Dessutom gav det tapetserarverkstäderna möjligheten att tjäna lite extra pengar. Snacka om klimatsmart. Och ekonomiskt.
