Etikett: Miljö

En Tapetserares arbete för hållbar utveckling

20 februari, 2011 /

Vi pratar mycket om vår miljömedvetenhet och vilket ansvar vi har för en hållbar utveckling. Samtidigt är det bra ekonomiskt för samhället att vi konsumerar. Hur ska vi få det att gå ihop? Jag kan känna mig trött på alla ändlösa artiklar om vilket slit-och-släng samhälle vi lever i. Men ingen kommer med alternativ. Jag började för något år sedan läsa en kurs om hållbar utveckling (var tvungen att sluta då jag olyckligt blev av med både uppkoppling och dator). I de diskussioner jag deltog i förespråkade de allra flesta att vi måste sluta förbruka, sluta leva i lyx och begränsa oss. Jag tror inte att vi behöver dra det så långt. Framförallt så tror jag det är svårt att få med sig så många som möjligt på ett sådant tåg. Men frågorna kvarstår; finns det varor och tjänster vi med gott samvete kan konsumera? Finns det saker vi, i vår vardag, kan göra för att förbättra oddsen för en hållbar framtid?

Svaret blir ett självklart JA. Det finns en mängd små saker vi kan förändra i våra liv för att öka möjligheten för vår planet. I min verkstad försöker jag tänka på alla dessa små saker. Jag ser självklart till att källsortera det som går. Gammal klammer och metall hamnar i ett kärl, plast i ett annat och så vidare. När jag köper in nya tygprover försöker jag ta reda på så mycket bakgrundsfakta som möjligt. Var är det vävt och under vilka former. Kan man välja ett lokalt producerat tyg istället för ett fluget från Asien så ser jag det som en fördel. Många svenska tygleverantörer börjar också uppmärksammas på detta och miljömärkning blir allt vanligare.

När jag arbetar med en stoppning försöker jag återanvända så mycket som möjligt. Framförallt gamla traditionella stoppningar har ofta hög potential att återanvändas bitvis. Ofta blir det bitar av vadd och tyg över. Bitar man inte kan göra så mycket med. Istället för att slänga dessa sparar jag dem i olika påsar. Där de börjar fyllas på har jag kotakt med ett antal förskolor och fritidshem som tacksamt tar emot dem i sin verksamhet. Det kan användas till att stoppa saker barnen sytt eller att t.ex. trycka mönster med. På så sätt vet jag att även de minsta, och för mig obrukbara, delarna faktiskt kommer till nytta.

Givetvis har även min bransch en bit kvar, men helheten i mitt yrke handlar om bevarande. Att inte kasta bort. Att istället förnya. Så redan när man bestämmer sig för att lämna sin gamla möbel till en Tapetserare för renovering istället för att slänga och köpa en ny, så har man tagit ett litet steg mot en hållbarare utveckling.

Att arbeta med läder

10 oktober, 2010 /

Att klä möbler i läder har en lång tradition. Det ger inte bara ett vackert yttre det är även tåligt och slitstarkt. På stolar från renässansen/barocken har man funnit rester av läder.  Det är svårare att finna möbler från denna tid med rester av textilier. Svaret är inte att det inte användes utan att just läder är så tåligt att det har bevarats under alla dessa år.

Processen som hudarna genomgår för att bli ett användbart läder kallas garvning. Detta motverka förruttnelse och ger ett tåligt material med stort användningsområde. Det finns olika typer av garvning men det vanligaste är kromgarvning eller vegetabilisk garvning. Den vegetabiliska garvningskonsten går flera tusen år tillbaks i tiden medan kromgarvningen var ett resultat av gedigen forskning under andra halvan av 1800-talet (eller 1870 för att vara exakt). Kromgarvningen revolutionerade marknaden eftersom det vara en både snabbare och billigare process.  Dock har det vegetabiliskt garvade lädret fått lite av en renässans de senaste åren mycket tack vare sin miljövänliga framställningsprocess.

Det finns olika typer av läder beroende på hur de behandlas i slutet av garvningsprocessen. Här följer en kort beskrivning av de vanligaste sorterna:

Anilinläder är det absolut finaste lädret. Man kan säga att det är så naturligt som ett läder kan bli. Här används ingen direkt finish utan lädret får chansen att andas eftersom porerna är fria. Huden har en naturlig prägling med märken efter djurets levnad så som små ärr efter skador från insekter eller olyckor.  Detta läder kräver lite mer av ägaren eftersom det behöver smörjas in emellanåt för att skydda mot smuts, fläckar och för att behålla dess smidiga och lena yta.

Semianilinläder har man behandlat med en tunn skyddande yta. Detta gör att lädret blir mer tåligt och inte kräver lika mycket av ägaren. Finishlagret som lagts på är relativt tunt och ger lädret möjlighet att andas.

Täckfärgat läder har ytterligare skyddande lager. De är än mer tåliga för smuts men har istället tappat mycket av lädrets ursprungsegenskaper. För att ge lädret en så naturlig yta som möjligt brukar man avsluta med att trycka en ny prägling. Dock saknar detta läder märken efter t.ex. insektsbet och liknande. I en offentlig miljö kan denna typ av läder vara bra eftersom det är så pass tåligt.

Till Bycast-läder använder man spalten (underhuden) och täcker denna med ett lager av polyuretan (ett syntetiskt ämne som utvecklar giftiga gaser vid brand). Detta material har inte kvar några av lädrets ursprungliga egenskaper. Det har en klarblank yta (det är ju plast) som lätt torkas av och repor kan försiktigt smältas ihop igen.

Själv föredrar jag (som texten nog redan avslöjat) att arbeta med ett vegetabiliskt garvat anilinläder. Det beror inte bara på att lädrets egenskaper har bevarats med alla sina äkthetsbevisande skavanker och för att det doftar så gott, utan även för att det är ett miljövänligare alternativ. Under garvningsprocessen används inga miljöfarliga kemikalier och det färdiga lädret innehåller inga ämnen som kan ta sig ut i naturen vid t.ex. kompostering eller brand.  Nu kanske ska tilläggas att det finns svenska företag som arbetar med kromgarvat läder som har en mycket bra miljöpolicy.

Anilinläder kräver att ursprungshudarna är av bästa kvalité. Det innebär att korna har haft en bättre uppväxtmiljö vilket ger färre skador och tjockare, tåligare hudar. Svenska och skandinaviska kor faller in under denna beskrivning. Tillsammans blir detta inte bara en insatts för miljön, det ger även din nyklädda möbel en egen stil med hög klass som kommer att åldras med värdighet och med tiden får en vacker patina som dina gäster kommer att beundra och avundas.

Här följer bilder på en enkel konferensstols förvandling till en modern och unik möbel. Dessutom några bilder från Tärnsjö Garveri.

En Tapetserare på besök i Mexiko kan lära sig mycket

25 augusti, 2010 /

För några månader sedan var jag i Mexiko. Jag var där för att få en inblick i hur våra kollegor arbetar. Det var spännande, roligt, lika och olika. Men mest av allt var det lärorikt. Det som mest förvånande mig var deras miljöarbete, som för dem säkert mer sågs ur ett ekonomiskt perspektiv. Allt tycktes man spara, inget fick slängas. I taket och längst väggarna hängde gamla rostiga resårer och på loft och i förråd vällde gammal polyeter ut. Många av dessa saker såg ut att vara totalt obrukbart och jag undrade stilla när allt detta skulle komma till användning?

Svar på en av dessa frågor fick jag den dag vi var på studiebesök på en fabrik som framställer olika typer av moderna stoppningsmaterial. Här tillverkade man bl.a. något som vi i Sverige kallar Polytex eller pytt-i-panna i vardagligt tapetserartal. Det är små bitar av polyeter som limmas och pressas ihop till en kompakt massa. Detta material är effektivt att använda vid uppbyggnad av moderna stoppningar eftersom den har en så hög densitet. På så sätt återanvändes alltså småbitar som annars bara skulle hamnat i sopporna. Dessutom gav det tapetserarverkstäderna möjligheten att tjäna lite extra pengar. Snacka om klimatsmart. Och ekonomiskt.