TaggJugend

Renovering av min ärvda van der Velde-fåtölj

Här nedan kan du läsa om hur jag upptäckte att fåtöljen jag ärvt efter min farfar var en van der Velde. Tyvärr var den både sliten, trasig och i stort behov av en renovering. Eftersom det gamla lädret bar minnen och dofter av min farfar så ville jag inte bara riva, kasta och sätta på nytt. Skinnet i sitsen bar spår av en omild behandling eftersom man fortsatt sitta i fåtöljen även efter att vävar och rotting gått sönder. Skinnet var uttänjt och hade även skador i form av en reva i framkant samt en uppe på sitsen. I bilderna nedan tar jag er igenom renoveringen steg för steg.

Farfars fåtölj var en Velde

När min farfar gick bort för några år sedan ärvde jag en gammal fåtölj. Det var en fåtölj med ett vackert formspråk. Men framförallt var det en fåtölj min farfar och min farfarsfar suttit i. Den andades barndom och minnen, den luktade böcker. Eller det gjorde den väl egentligen inte. Men fåtöljen var under hela min uppväxt placerad i biblioteket, och jag minns doften av alla de gamla böckerna som stod staplade i bokhyllorna. En doft jag fortfarande förknippar med den gamla fåtöljen.

Denna pärla har lyst upp min lägenhet med sina vackra former. Jag har alltid älskat den men aldrig vetat vem som tillverkade eller ritade den. Den komplicerade formen och de välarbetade detaljerna skvallrade om en duktig hantverkare och formgivare. Men ingenstans hittade jag en signatur eller märkning.

Men så en dag slog jag upp en inredningstidning och i denna fanns en annons för Antikmässan i Älvsjö. Mitt på detta uppslag stod min fåtölj. Henry van der Velde, 1902 stod det.  Kunde det vara så? Kunde min ärvda fåtölj vara en äkta van der Velde? Efter lite efterforskningar har jag förstått att min farfars gamla fåtölj, den som luktar så gott av böcker, är ritad av en belgisk formgivare, målare och arkitekt. Han föddes i Antwerpen 1863 och var bl.a. verksam inom arts and crafts rörelsen och en viktig person i bildandet av Bauhaus-skolan. Han arkitektur finns att skåda i bl.a. Nederländerna och Tyskland.

Så det visade sig alltså att min ärvda fåtölj var ritad av en av Jugend-erans mest framstående formgivare. En rolig detalj men mest av allt får den mig att tänka på min farfar och på hur gärna jag skulle vilja ha ett eget bibliotek så att fåtöljen åter igen kan få stå i doften av gamla böcker.

 

 

 

I nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har renoverat fåtöljen och försökt bevara så mycket som möjligt av det gamla.