KategoriTapetserarhistorik

Sängar, sovrum och pomponger

Högst upp på sängstolparna på en av de ståtliga sängarna på Skokloster slott sitter Pomponger, sängknappar. De är mäktiga. Som en krona pryder de sängen. Om man får chansen att studera dem lite närmre så finner man ett underbart noggrant hantverk. Helst ville herrskapet att sängen skulle prydas av pomponger bestående av äkta strutsfjädrar.  Men eftersom detta var svårt att få tag på så gjorde man sitt bästa för att lura betraktarens öga. I dag ser vi med beundran på detta vackra hantverk. Det är nästan så att det känns synd att de placerades högst upp på sängstolparna, långt över människans synfält. Men sängen hade en helt annan betydelse då än vad den har nu. Det var i sängen man sittandes tog emot besök. Fint besök hos fint folk. Då var sängen en av de vackraste och mest påkostade möblerna. Ser man bara på pompongerna så kan man förstå att det låg både pengar och arbete bakom sängens utformning. Allt för att ge gästen det bästa intrycket och visa på ägarens trendkänsla. Och även om vi inte längre tar emot besök sittandes i sängen så finns det ju saker som inte har ändrats. Vi vill fortfarande visa vår fingertoppskänsla för trend och smak. Och vi älskar att visa upp ett vackert hem.

L’Encyclopédie de Diderot et d’Alembert

Jag har ett fint yrke. Ett hanverksyrke. Jag arbetar med mina händer. Använder min kreativitet och mitt färgseende dagligen. Mitt yrke är utvecklande och roligt. Mitt yrke har en historia som går långt tillbaka i tiden. Det återfinns beskrivet i skråväsendets papper och dess olika arbetssätt beskrevs i LEncyclopédie de Diderot et d’Alembert, utgivet mellan 1751 och 1777. Det innehåller 32 volymer och är vacker. Och franskt. Jag förstår inte det som står skrivet. Men jag förstår bilderna. För jag gör på liknande sätt idag.

Ja, jag har ett fint yrke. Undrar om Le Tapissier ens kunde drömma om att hans namn skulle komma att pryda en hel framtida yrkesgrupp? Den lilla fransmannen som arbetade med att hänga upp vävda textilier på slott och herrgårdar. Vävda textilier som likt honom själv benämndes Tapissier. Tänk om han förstått vilken utveckling hans arbete skulle få? Att textilierna han klädde väggarna med snart nog även skulle klä möbler. Att yrket i takt med möblernas utveckling skulle finna nya dimensioner. Vi skulle sakta lämna väggarna och utveckla människors sittkomfort istället. Även om de vävda väggtextilierna och gyllenlädret skulle fortsätta pryda herrskapets väggar under århundraden så skulle denna trend komma att ändra sig i mitten på 1800-talet. Att tapetseraren lämnade väggarna åt målaren stavas Papperstapet. Kanske var papper inte fint nog? För det är ett fint yrke, mitt yrke, Tapetserare.