I Mexiko förundrades jag av hur primitiva deras verktyg var. De tycktes inte alls haft någon utveckling. De verktyg vi stötte på som var anpassade till tapetseraryrket var alla hemmagjorda. När jag bevittnade hur de kämpade med omgjorda skruvmejslar utan en effektiv hävarm tackade jag min lyckliga stjärna att jag är verksamma i Sverige. Sprayflaskor med lim tycktes inte heller existera. Kanske berodde det på värmen? Istället hällde de upp lim på PET-flaskor, skruvade på korken som de gjort små hål i, och strök på limmet. Uppfinningsrikt och riktigt effektivt men så fort limmet torkat tappades funktionen helt och man fick istället stryka på limmet med en spatel.
En av dagarna under resan spenderade vi på en typisk tapetserarverkstad. Tre tjejer med knapphändiga spanska kunskaper, men med stor nyfikenhet. Det blev en lärorik dag och i slutet av arbetet överlämnade vi en liten present (en sax, en tång och en klammerupptagare) som tack för att de tagit emot oss. När chefen Felix höll den lilla tången i sin stora hand var han på väg att kikna av skratt. Den här lilla, inte kan den vara effektiv? Vi får hoppas att han fann dess värde. Om inte annat så fick han ett gott skratt åt svenskorna som inte kunde många ord spanska men var nyfikna på precis allt och förundrades av de mest konstiga saker.
(klicka på bilderna nedan för att se förstoring)
