Kategori: Tapetserare

En Tapetserares arbete för hållbar utveckling

Vi pratar mycket om vår miljömedvetenhet och vilket ansvar vi har för en hållbar utveckling. Samtidigt är det bra ekonomiskt för samhället att vi konsumerar. Hur ska vi få det att gå ihop? Jag kan känna mig trött på alla ändlösa artiklar om vilket slit-och-släng samhälle vi lever i. Men ingen kommer med alternativ. Jag började för något år sedan läsa en kurs om hållbar utveckling (var tvungen att sluta då jag olyckligt blev av med både uppkoppling och dator). I de diskussioner jag deltog i förespråkade de allra flesta att vi måste sluta förbruka, sluta leva i lyx och begränsa oss. Jag tror inte att vi behöver dra det så långt. Framförallt så tror jag det är svårt att få med sig så många som möjligt på ett sådant tåg. Men frågorna kvarstår; finns det varor och tjänster vi med gott samvete kan konsumera? Finns det saker vi, i vår vardag, kan göra för att förbättra oddsen för en hållbar framtid?

Svaret blir ett självklart JA. Det finns en mängd små saker vi kan förändra i våra liv för att öka möjligheten för vår planet. I min verkstad försöker jag tänka på alla dessa små saker. Jag ser självklart till att källsortera det som går. Gammal klammer och metall hamnar i ett kärl, plast i ett annat och så vidare. När jag köper in nya tygprover försöker jag ta reda på så mycket bakgrundsfakta som möjligt. Var är det vävt och under vilka former. Kan man välja ett lokalt producerat tyg istället för ett fluget från Asien så ser jag det som en fördel. Många svenska tygleverantörer börjar också uppmärksammas på detta och miljömärkning blir allt vanligare.

När jag arbetar med en stoppning försöker jag återanvända så mycket som möjligt. Framförallt gamla traditionella stoppningar har ofta hög potential att återanvändas bitvis. Ofta blir det bitar av vadd och tyg över. Bitar man inte kan göra så mycket med. Istället för att slänga dessa sparar jag dem i olika påsar. Där de börjar fyllas på har jag kotakt med ett antal förskolor och fritidshem som tacksamt tar emot dem i sin verksamhet. Det kan användas till att stoppa saker barnen sytt eller att t.ex. trycka mönster med. På så sätt vet jag att även de minsta, och för mig obrukbara, delarna faktiskt kommer till nytta.

Givetvis har även min bransch en bit kvar, men helheten i mitt yrke handlar om bevarande. Att inte kasta bort. Att istället förnya. Så redan när man bestämmer sig för att lämna sin gamla möbel till en Tapetserare för renovering istället för att slänga och köpa en ny, så har man tagit ett litet steg mot en hållbarare utveckling.

L’Encyclopédie de Diderot et d’Alembert

Jag har ett fint yrke. Ett hanverksyrke. Jag arbetar med mina händer. Använder min kreativitet och mitt färgseende dagligen. Mitt yrke är utvecklande och roligt. Mitt yrke har en historia som går långt tillbaka i tiden. Det återfinns beskrivet i skråväsendets papper och dess olika arbetssätt beskrevs i LEncyclopédie de Diderot et d’Alembert, utgivet mellan 1751 och 1777. Det innehåller 32 volymer och är vacker. Och franskt. Jag förstår inte det som står skrivet. Men jag förstår bilderna. För jag gör på liknande sätt idag.

Ja, jag har ett fint yrke. Undrar om Le Tapissier ens kunde drömma om att hans namn skulle komma att pryda en hel framtida yrkesgrupp? Den lilla fransmannen som arbetade med att hänga upp vävda textilier på slott och herrgårdar. Vävda textilier som likt honom själv benämndes Tapissier. Tänk om han förstått vilken utveckling hans arbete skulle få? Att textilierna han klädde väggarna med snart nog även skulle klä möbler. Att yrket i takt med möblernas utveckling skulle finna nya dimensioner. Vi skulle sakta lämna väggarna och utveckla människors sittkomfort istället. Även om de vävda väggtextilierna och gyllenlädret skulle fortsätta pryda herrskapets väggar under århundraden så skulle denna trend komma att ändra sig i mitten på 1800-talet. Att tapetseraren lämnade väggarna åt målaren stavas Papperstapet. Kanske var papper inte fint nog? För det är ett fint yrke, mitt yrke, Tapetserare.