Jag blev förälskad i mönster som Lazy Lines, Thermidor och Windy Way långt innan jag visste vem hon var. Denna fantastiska affärskvinna med oklanderlig smak och näsa för att skapa trender. Hon var 27 år när hon 1936 knöts till NK:s Textilkammare. 27 år, kvinna, maka och mor men framför allt ett geni med fingertoppskänsla. Den ena textilutställningen avlöste den andra på NK:s Textilkammare. Hon lyckades knyta makalösa kontakter med betydelsefulla och högt uppsatta män över hela världen. På toppen av detta var hon alltid nyfiken på nya material och metoder och hon vågade testa, vågade revolutionera.
Astrid Sampe sa en gång: ”Men jag måste tillstå att besvärligheterna i början snarare stimulerade mig!” Ett citat att leva efter och en kvinna att se upp till.
Författare: Möbeltapetserare Annika
L’Encyclopédie de Diderot et d’Alembert
Jag har ett fint yrke. Ett hanverksyrke. Jag arbetar med mina händer. Använder min kreativitet och mitt färgseende dagligen. Mitt yrke är utvecklande och roligt. Mitt yrke har en historia som går långt tillbaka i tiden. Det återfinns beskrivet i skråväsendets papper och dess olika arbetssätt beskrevs i L’Encyclopédie de Diderot et d’Alembert, utgivet mellan 1751 och 1777. Det innehåller 32 volymer och är vacker. Och franskt. Jag förstår inte det som står skrivet. Men jag förstår bilderna. För jag gör på liknande sätt idag.
Ja, jag har ett fint yrke. Undrar om Le Tapissier ens kunde drömma om att hans namn skulle komma att pryda en hel framtida yrkesgrupp? Den lilla fransmannen som arbetade med att hänga upp vävda textilier på slott och herrgårdar. Vävda textilier som likt honom själv benämndes Tapissier. Tänk om han förstått vilken utveckling hans arbete skulle få? Att textilierna han klädde väggarna med snart nog även skulle klä möbler. Att yrket i takt med möblernas utveckling skulle finna nya dimensioner. Vi skulle sakta lämna väggarna och utveckla människors sittkomfort istället. Även om de vävda väggtextilierna och gyllenlädret skulle fortsätta pryda herrskapets väggar under århundraden så skulle denna trend komma att ändra sig i mitten på 1800-talet. Att tapetseraren lämnade väggarna åt målaren stavas Papperstapet. Kanske var papper inte fint nog? För det är ett fint yrke, mitt yrke, Tapetserare.