Författare: Möbeltapetserare Annika

Det är spännande att få paket

I fredags fick jag paket från itrim. Det innehöll delar från deras gymutrustning. Delar klädda i vinyl/konstläder och stoppade med polyeter (skumplast). Ni vet de där mjuka delarna man vilar mot armen eller benet för att göra det så bekvämt som möjligt när svetten lackar och musklerna spelar.

För även om vinylen känns mjuk och behaglig i början så påverkas den av både svett och rengöring. Den torkar och tids nog spricker den. Det är här jag som Tapetserare kommer in i bilden. Jag kommer att hjälpa itrim med att fräscha upp deras utrustning och i dag var dagen jag fick sätta mina händer och verktyg i de första delarna. Det är ett roligt och lite annorlunda arbete och jag ser redan fram emot nästa paket med nya delar i spännande former.

Verktyg att uppskatta eller skratta åt

I Mexiko förundrades jag av hur primitiva deras verktyg var. De tycktes inte alls haft någon utveckling. De verktyg vi stötte på som var anpassade till tapetseraryrket var alla hemmagjorda. När jag bevittnade hur de kämpade med omgjorda skruvmejslar utan en effektiv hävarm tackade jag min lyckliga stjärna att jag är verksamma i Sverige. Sprayflaskor med lim tycktes inte heller existera. Kanske berodde det på värmen? Istället hällde de upp lim på PET-flaskor, skruvade på korken som de gjort små hål i, och strök på limmet. Uppfinningsrikt och riktigt effektivt men så fort limmet torkat tappades funktionen helt och man fick istället stryka på limmet med en spatel.

En av dagarna under resan spenderade vi på en typisk tapetserarverkstad. Tre tjejer med knapphändiga spanska kunskaper, men med stor nyfikenhet. Det blev en lärorik dag och i slutet av arbetet överlämnade vi en liten present (en sax, en tång och en klammerupptagare) som tack för att de tagit emot oss.  När chefen Felix höll den lilla tången i sin stora hand var han på väg att kikna av skratt. Den här lilla, inte kan den vara effektiv? Vi får hoppas att han fann dess värde. Om inte annat så fick han ett gott skratt åt svenskorna som inte kunde många ord spanska men var nyfikna på precis allt och förundrades av de mest konstiga saker.

(klicka på bilderna nedan för att se förstoring)

En Tapetserare på besök i Mexiko kan lära sig mycket

För några månader sedan var jag i Mexiko. Jag var där för att få en inblick i hur våra kollegor arbetar. Det var spännande, roligt, lika och olika. Men mest av allt var det lärorikt. Det som mest förvånande mig var deras miljöarbete, som för dem säkert mer sågs ur ett ekonomiskt perspektiv. Allt tycktes man spara, inget fick slängas. I taket och längst väggarna hängde gamla rostiga resårer och på loft och i förråd vällde gammal polyeter ut. Många av dessa saker såg ut att vara totalt obrukbart och jag undrade stilla när allt detta skulle komma till användning?

Svar på en av dessa frågor fick jag den dag vi var på studiebesök på en fabrik som framställer olika typer av moderna stoppningsmaterial. Här tillverkade man bl.a. något som vi i Sverige kallar Polytex eller pytt-i-panna i vardagligt tapetserartal. Det är små bitar av polyeter som limmas och pressas ihop till en kompakt massa. Detta material är effektivt att använda vid uppbyggnad av moderna stoppningar eftersom den har en så hög densitet. På så sätt återanvändes alltså småbitar som annars bara skulle hamnat i sopporna. Dessutom gav det tapetserarverkstäderna möjligheten att tjäna lite extra pengar. Snacka om klimatsmart. Och ekonomiskt.

Sängar, sovrum och pomponger

Högst upp på sängstolparna på en av de ståtliga sängarna på Skokloster slott sitter Pomponger, sängknappar. De är mäktiga. Som en krona pryder de sängen. Om man får chansen att studera dem lite närmre så finner man ett underbart noggrant hantverk. Helst ville herrskapet att sängen skulle prydas av pomponger bestående av äkta strutsfjädrar.  Men eftersom detta var svårt att få tag på så gjorde man sitt bästa för att lura betraktarens öga. I dag ser vi med beundran på detta vackra hantverk. Det är nästan så att det känns synd att de placerades högst upp på sängstolparna, långt över människans synfält. Men sängen hade en helt annan betydelse då än vad den har nu. Det var i sängen man sittandes tog emot besök. Fint besök hos fint folk. Då var sängen en av de vackraste och mest påkostade möblerna. Ser man bara på pompongerna så kan man förstå att det låg både pengar och arbete bakom sängens utformning. Allt för att ge gästen det bästa intrycket och visa på ägarens trendkänsla. Och även om vi inte längre tar emot besök sittandes i sängen så finns det ju saker som inte har ändrats. Vi vill fortfarande visa vår fingertoppskänsla för trend och smak. Och vi älskar att visa upp ett vackert hem.

Det kan vara lite klurigt att vara Tapetserare.

Lite då och då dyker det upp saker i min verkstad som jag inte riktigt vet hur jag ska attackera. Det kan handla om en liten detalj eller om hel stoppning. Det är i just dessa stunder som det är extra roligt att vara Tapetserare. Det låter säkert konstigt men vad jag menar är att själva problemlösningen är en fröjd. När jag får lägga pannan i djupa veck och rada upp alla mina kunskaper. Från denna hylla av erfarenheter plockar jag sedan ihop alla ingredienser till jag funnit det perfekta receptet.

För som Tapetserade är det mycket pysslande och fixande. Den ena möbeln är inte den andra lik. Inte ens möbler av samma modell är garanterat lika varandra. Det är en av anledningarna till att det är så svårt för oss att svara på frågan vad det kostar att klä om en soffa. För om Du tänker efter, hur många modeller av soffor har Du inte sett? Så för att få ett så bra svar på frågan som möjligt så behöver Tapetseraren få se möbeln. Helst vill vi ju såklart få klämma och känna, liksom ta reda på vad som försiggår där inne, men med en bild kan vi i alla fall få en ganska bra uppfattning om vad som behöver göras.

För sen är det ju så att en helt ny värld kan öppna sig när man tar bort den gamla klädseln. En helt fantastik värld av gömda, glömda och borttappade saker. Kanske en signatur av en tidigare Tapetserare som avslöjar just din möbels historia. Men mer om det en annan gång…