Författare: Möbeltapetserare Annika

Carl Malmsten och alla hans möbler

De allra flesta av oss känner till Carl Malmsten. Även för de som har ett ringa intresse för möbler och formgivning brukar hans namn klinga igenkännande. Han är en av Sveriges största formgivare i modern tid. En egensinnig man som gjorde avtryck i vår historia inte bara med sina möbler utan även som upphovsman till en mängd olika hantverksskolor.

Många är det säkert som kan räkna upp namnet på några av hans mest framgångsrika modeller, så som Samsas, Jättepaddan, Hemmakväll, Lilla Åland, Farmor o.s.v. Men visste du att han också ritade möbler med namn som Ulla, Själevad och Undantaget? Nej, det är inte lätt att hålla reda på alla namn inte minst med tanke på att Carl Malmsten ritade omkring 10 000 olika modeller. Ett imponerande antal.

Med tanke på alla dessa olika modeller så är det inte så förvånande att en lite mindre känd fåtölj dök upp min verkstad innan jul. Det mest spännande var att ägaren inte själv visste att det var en äkta Malmsten. Just denna modell saknade dessutom den klassiska metallplattan på undersidan. Inte heller fanns någon brännmärkning vilket är vanligare på de äldre modellerna.

Så när denna mycket slitna (med andra ord älskade) fåtölj dök upp på Lindfeldts Tapetseri så misstänkte jag direkt att det, trots avsaknaden av märkning, var en äkta Carl Malmsten. Dels för att jag både sett och läst om den här modellen tidigare men också eftersom Carl Malmstens formspråk är svårt att ta miste på. Framför mig stod föregångaren till Samsas, fåtöljen Konsert ritad 1923 till Stockholms Konserthus. Ett ytterligare bevis på dess äkthet hittade jag fastklistrad på ryggens stomme, en fraktsedel. Den lilla papperslappen avslöjade även att stommen var tillverkad på O. Bernström Möbelfabrik i Åseda. En möbelfabrik med anor från början av 1900-talet och som inte bara levererade trästommar till Malmsten utan även DUX, Nordiska Kompaniet, Svenskt Tenn AB m.fl.

Det är sådana här historier som sätter guldkant på min tapetserarvardag. Och ägaren till fåtöljen fick inte bara hem en nyklädd möbel utan även lite mer kunskap om dess ursprung.

Till sist vill jag tipsa om SVT:s öppna arkiv där man kan se en liten intervju från 1970 med Carl Malmsten. Klicka här så kommer du direkt till del 1.

Snö, tomtar, nötter och en nyklädd soffa?

December är en hektisk månad för de allra flesta. Det ska julpyntas, julstädas och köpas klappar. Även i Tapetserarens verkstad är detta en flitens tid. Det ska vara nyklädda matsalsstolar runt bordet när släkten kommer på julfirande. Favoritfåtöljen ska hinna får sig en ny klädsel så Tomten har något att sitta i när han kommer på besök.  För julen är ju inte bara en tid då vi njuter av mat och sällskap det är också en tid då vi öppnar upp våra hem för släkt och vänner att beskåda. Och visst känns det bra i magen när någon påpekar hur fint vi har det?

Det händer alltså mycket i december och jag hoppas att snart få upp lite bilder och historier runt några av de möbler jag arbetat med den senaste tiden. Kan även passa på att berätta att vi fått nya tygprover både från Väveriet och Sydtextil. Titta gärna förbi och se om du hittar något du gillar. Kanske är det tyget som inspirerar till att klä om någon möbel som stått i ett hörn i flera år utan att göra mycket väsen ifrån sig?

Tapetseraren pratar om traditionell stoppning. Men vad är det för något?

Gamla möbler är oftast uppbyggda av en, vad vi Tapetserare kallar, traditionell stoppning. Det innebär att den består av grundstoppning och överstoppning. Svenska möbler från efter 1834 kan även ha traditionell stoppning med handsnörda resårer, grundstoppning och överstoppning. Fortfarande känns kanske begreppen lite luddiga, så för att förhoppningsvis klargöra det hela lite har jag satt ihop ett collage av bilder. Klicka på bilderna nedan för att se och läsa om hur en Samsas-soffa, design Carl Malmsten 1960, får en helt ny traditionell stoppning.

Möbler ur Carl Malmstens serie Samsas säljs fortfarande. Men har då en helt ny typ av stoppning med modernare material så som oljebaserat skum. Dessa går såklart också att renovera.

Att arbeta med läder

Att klä möbler i läder har en lång tradition. Det ger inte bara ett vackert yttre det är även tåligt och slitstarkt. På stolar från renässansen/barocken har man funnit rester av läder.  Det är svårare att finna möbler från denna tid med rester av textilier. Svaret är inte att det inte användes utan att just läder är så tåligt att det har bevarats under alla dessa år.

Processen som hudarna genomgår för att bli ett användbart läder kallas garvning. Detta motverka förruttnelse och ger ett tåligt material med stort användningsområde. Det finns olika typer av garvning men det vanligaste är kromgarvning eller vegetabilisk garvning. Den vegetabiliska garvningskonsten går flera tusen år tillbaks i tiden medan kromgarvningen var ett resultat av gedigen forskning under andra halvan av 1800-talet (eller 1870 för att vara exakt). Kromgarvningen revolutionerade marknaden eftersom det vara en både snabbare och billigare process.  Dock har det vegetabiliskt garvade lädret fått lite av en renässans de senaste åren mycket tack vare sin miljövänliga framställningsprocess.

Det finns olika typer av läder beroende på hur de behandlas i slutet av garvningsprocessen. Här följer en kort beskrivning av de vanligaste sorterna:

Anilinläder är det absolut finaste lädret. Man kan säga att det är så naturligt som ett läder kan bli. Här används ingen direkt finish utan lädret får chansen att andas eftersom porerna är fria. Huden har en naturlig prägling med märken efter djurets levnad så som små ärr efter skador från insekter eller olyckor.  Detta läder kräver lite mer av ägaren eftersom det behöver smörjas in emellanåt för att skydda mot smuts, fläckar och för att behålla dess smidiga och lena yta.

Semianilinläder har man behandlat med en tunn skyddande yta. Detta gör att lädret blir mer tåligt och inte kräver lika mycket av ägaren. Finishlagret som lagts på är relativt tunt och ger lädret möjlighet att andas.

Täckfärgat läder har ytterligare skyddande lager. De är än mer tåliga för smuts men har istället tappat mycket av lädrets ursprungsegenskaper. För att ge lädret en så naturlig yta som möjligt brukar man avsluta med att trycka en ny prägling. Dock saknar detta läder märken efter t.ex. insektsbet och liknande. I en offentlig miljö kan denna typ av läder vara bra eftersom det är så pass tåligt.

Till Bycast-läder använder man spalten (underhuden) och täcker denna med ett lager av polyuretan (ett syntetiskt ämne som utvecklar giftiga gaser vid brand). Detta material har inte kvar några av lädrets ursprungliga egenskaper. Det har en klarblank yta (det är ju plast) som lätt torkas av och repor kan försiktigt smältas ihop igen.

Själv föredrar jag (som texten nog redan avslöjat) att arbeta med ett vegetabiliskt garvat anilinläder. Det beror inte bara på att lädrets egenskaper har bevarats med alla sina äkthetsbevisande skavanker och för att det doftar så gott, utan även för att det är ett miljövänligare alternativ. Under garvningsprocessen används inga miljöfarliga kemikalier och det färdiga lädret innehåller inga ämnen som kan ta sig ut i naturen vid t.ex. kompostering eller brand.  Nu kanske ska tilläggas att det finns svenska företag som arbetar med kromgarvat läder som har en mycket bra miljöpolicy.

Anilinläder kräver att ursprungshudarna är av bästa kvalité. Det innebär att korna har haft en bättre uppväxtmiljö vilket ger färre skador och tjockare, tåligare hudar. Svenska och skandinaviska kor faller in under denna beskrivning. Tillsammans blir detta inte bara en insatts för miljön, det ger även din nyklädda möbel en egen stil med hög klass som kommer att åldras med värdighet och med tiden får en vacker patina som dina gäster kommer att beundra och avundas.

Här följer bilder på en enkel konferensstols förvandling till en modern och unik möbel. Dessutom några bilder från Tärnsjö Garveri.

DUX: möbler från folkhemmet

DUX. Ett välkänt märke som grundades 1926 i Skåne när Efraim Ljung kom hem från sin Amerikaresa med en ny typ av resår.  Med den nya tekniken revolutionerade Dux den svenska sängmarknaden.

Nästa generation Ljung kom att utveckla företaget ytterligare och förde det in i möbelindustrin. DUX kom att samarbeta med en mängd kända formgivare som t.ex. Alf Svensson (ritade bl.a. fåtöljen TV 1953) och Bruno Mathsson (ett samarbete som fortgår än i dag). Men för många av oss förknippas DUX med vanliga robusta, vackra soffor och fåtöljer utan en känd formgivare. Bra möbler från det svenska folkhemmet. DUX-märket dyker upp på plymåer (dynor), inuti stoppningar och tryckta på träramar och under bordsskivor. Vi ser det som ett kännetecken på en bra möbel med god komfort. Men många av dessa möbler från 50- och 60-talet börjar bli slitna i dag. Stoppningen börjar kanske ge efter och behöver en uppfräschning eller så känns bara färgen eller mönstret på tyget blasé. Kanske har morfar eller farmor suttit i favoritfåtöljen och nött på armstöd eller lutat huvudet mot samma plats varje dag de senaste 50 åren?  Kan dessa möbler bli moderna igen?

Självklart säger Tapetseraren! I en möbel med en bra stomme finns alla möjligheter och lite till. Bilderna nedan visar på förvandlingen av en av alla dessa DUX-möbler. Fåtöljen ”Göteborg” får nytt liv med ett tyg som andas 60/70-tal och bryter mot fåtöljens former med ursprung i 50-talet. Titta och inspireras!