Författare: Möbeltapetserare Annika

Åkerblomstolen med det rätta knycket

Vad vet ni om Åkerblomstolen? Känner ni igen den böjda ryggen? Det som kom att kallas ”åkerblomknycket”.

Stolarna med de karakteristiska ryggarna är ritade av arkitekt Gunnar Eklöf i samarbete med läkaren Bengt Åkerblom. Eklöf hade arbetat i sjukhusmiljö större delen av 30-talet då flera av de stora sjukhusen byggdes och inreddes i Stockholm. Han ritade t.ex. hela inredningen till Eastmaninstitutet som stod klart 1936. Åkerblom å sin sida ägnade stort intresse åt vår anatomi och ergonomi och disputerade 1948 med avhandlingen ” Standing and Sitting Posture”. Så att dessa två herrar fann varandra var kanske inte var så konstig. 1949 presenterades den första Åkerblomstolen för marknaden, det blev en succé. Designad enligt Åkerbloms alla idéer runt ergonomi; lägre sitthöjd, bakåtlutad sits, kortare sittdjup samt den typiskt svängda ryggen för att ge avlastning åt hela ryggen.

Eklöf ritade en mängd olika varianter av stolen men alltid med den typiska ryggen med ”åkerblomsknycket”. De olika varianterna kom att produceras på en mängd olika fabriker men störst av dem alla var Nässjö Stolfabrik. Av de ca 120 000 producerade ex kom ca 45 000 att exporteras. Störst framgång hade Åkerblomstolen mellan 1949 och 1958 och den sista Åkerblomstolen ritade Eklöf 1961 till drottning Louise.

I tapetserarverkstaden kom det för några veckor sedan in en karmstol märkt Åkerblomstolen. Den var i behov av ny sadelgjord och lite justering i stoppningen. Till ryggen tillverkades även en liten dyna eftersom ägaren tyckte att det blev lite hårt att sitta mot träspjälorna. Hur det blev kan ni se på bilderna här nedan.

Sandberg och Växbo Lin är nya bekantskaper i Tapetserarverkstaden

Det har varit hektiska och roliga majdagar i verkstaden. Många trevliga möten och spännande möbler. Jag har arbetat med allt från båtdynor till traditionella stoppningar.

Under maj har jag dessutom tagit in nya tygprover från Sandberg och Växbo Lin. Tyg i härliga färger och intressanta mönster och inte minst är de båda företag med en tydlig miljöpolicy. Kom gärna förbi och låt er inspireras.

 

Kerstin Hörlin-Holmquist och Paradiset

”Möbler är som människor för mig. De ska ha karaktär och personlighet men inte skrika ut sin egenart. Som goda vänner ska de följa en genom åren och vinna tidlöshet med åldern.”

Precis som de flesta stora formgivare har Kerstin Hörlin-Holmquist ett starkt band till sitt yrke och till de möbler och textilier hon formgav. Hon var tidigt övertygad om vilken väg hennes yrkesliv skulle ta. 1948, 23 år gammal, började hon fyra års studier under Carl-Axel Acking på Konstfack i Stockholm.  I slutet av utbildningen ställde Hörlin-Holmquist ut stolen Kraal på Röhsska Museet i Göteborg . Där blev hon upptäckt av Elias Svedberg, dåvarande chef för Nordiska Kompaniets verkstäder, NK Triva och NK inredning. Nu följde ett långt och produktivt samarbete fram till 1965 då NK Triva lades ned. Ur detta samarbete kom bl.a. serien Paradiset ritad 1958. I serien ingår kanapén Lustgården, soffan Paradiset, fåtöljerna Eva och Adam samt taburetten Fikonlövet. Bilderna nedan visar hur fåtöljen Adam får ny stoppning och klädsel.

Efter samarbetet med Nordiska Kompaniet började Hörlin-Holmquist att formge åt OPE möbler i Jönköping. Under samma period formgav hon textilier för Marks Jacquardväveri i Björketorp. 1967-68 öppnade hon tillsammans med företagaren Kjell Roos en egen butik i Helsingborg.  Detta samarbete pågick i ca 10 år och avslutades p.g.a. sjukdom.

På 80-talet inriktade sig Hörlin-Holmquist på möbler för offentlig miljö och samarbetade med A & C Collection i Kristianstad. Den produktiva period som följde har lett till att nästan varje svensk ambassad och utlandsmyndighet är inredd med möbler formgivna av just Kerstin Hörlin-Holmquist.

Kerstin Hörlin-Holmquist design fascinerar i sina lekfulla former. De har dragits ut och tryckts ihop för att skapa olika karaktärer. Dessa karaktärer är inte bara bekväma att sitta i, de passar dessutom alldeles utmärkt att placera i ett hem anno 2011.

 

Modern fåtölj med förlorat självförtroende får hjälp

Även en modern möbel kan behöva hjälp att återfå sin charm. När fåtöljen på bilderna nedan kom in i verkstaden såg den allt annat än pigg ut. Det gula orginaltyget hade för länge sedan passerat bäst-före-datum och hängde ledsamt och trasigt på den annars fina stommen.  Fåtöljens form talade ett helt annat språk; modern, framåt och lite kaxig.

Det glädjer mig när kunder vågar se potentialen för en sådan här möbel. För med tyget Pepers Klar från 10-gruppen så återfick fåtöljen sin stolthet. Nu passar den i vilket modernt hem som helst. Skön att sitta i, modern och framåt med självförtroende som matchar dess form.

En Tapetserares arbete för hållbar utveckling

Vi pratar mycket om vår miljömedvetenhet och vilket ansvar vi har för en hållbar utveckling. Samtidigt är det bra ekonomiskt för samhället att vi konsumerar. Hur ska vi få det att gå ihop? Jag kan känna mig trött på alla ändlösa artiklar om vilket slit-och-släng samhälle vi lever i. Men ingen kommer med alternativ. Jag började för något år sedan läsa en kurs om hållbar utveckling (var tvungen att sluta då jag olyckligt blev av med både uppkoppling och dator). I de diskussioner jag deltog i förespråkade de allra flesta att vi måste sluta förbruka, sluta leva i lyx och begränsa oss. Jag tror inte att vi behöver dra det så långt. Framförallt så tror jag det är svårt att få med sig så många som möjligt på ett sådant tåg. Men frågorna kvarstår; finns det varor och tjänster vi med gott samvete kan konsumera? Finns det saker vi, i vår vardag, kan göra för att förbättra oddsen för en hållbar framtid?

Svaret blir ett självklart JA. Det finns en mängd små saker vi kan förändra i våra liv för att öka möjligheten för vår planet. I min verkstad försöker jag tänka på alla dessa små saker. Jag ser självklart till att källsortera det som går. Gammal klammer och metall hamnar i ett kärl, plast i ett annat och så vidare. När jag köper in nya tygprover försöker jag ta reda på så mycket bakgrundsfakta som möjligt. Var är det vävt och under vilka former. Kan man välja ett lokalt producerat tyg istället för ett fluget från Asien så ser jag det som en fördel. Många svenska tygleverantörer börjar också uppmärksammas på detta och miljömärkning blir allt vanligare.

När jag arbetar med en stoppning försöker jag återanvända så mycket som möjligt. Framförallt gamla traditionella stoppningar har ofta hög potential att återanvändas bitvis. Ofta blir det bitar av vadd och tyg över. Bitar man inte kan göra så mycket med. Istället för att slänga dessa sparar jag dem i olika påsar. Där de börjar fyllas på har jag kotakt med ett antal förskolor och fritidshem som tacksamt tar emot dem i sin verksamhet. Det kan användas till att stoppa saker barnen sytt eller att t.ex. trycka mönster med. På så sätt vet jag att även de minsta, och för mig obrukbara, delarna faktiskt kommer till nytta.

Givetvis har även min bransch en bit kvar, men helheten i mitt yrke handlar om bevarande. Att inte kasta bort. Att istället förnya. Så redan när man bestämmer sig för att lämna sin gamla möbel till en Tapetserare för renovering istället för att slänga och köpa en ny, så har man tagit ett litet steg mot en hållbarare utveckling.