Författare: Möbeltapetserare Annika

Nytt år!

Hoppas ni fått en fin start på det nya året och att 2012 kommer bli ett år att minnas med glädje. Själv har jag ägnat årets första vecka tillsammans med färgburkar och penslar. Den 1:a februari flyttar nämligen Lindfeldts Tapetseri till nya lokaler i Solna. Det är med viss sorg i hjärtat vi lämnar Västertorp. Det har varit en rolig och lärorik tid där möten med både möbler och människor har gjort tapetserararbetet extra roligt. Så tack alla ni som förgyllt mina dagar, hoppas vi ses i Solna.
Från den 1:a februari i år hittar ni mig alltså på Åkersvägen 8 i Solna. Men man kan fortfarande nå mig på 0708-90 92 49 samt annika@lindfeldtstapetseri.se.

Renovering av min ärvda van der Velde-fåtölj

Här nedan kan du läsa om hur jag upptäckte att fåtöljen jag ärvt efter min farfar var en van der Velde. Tyvärr var den både sliten, trasig och i stort behov av en renovering. Eftersom det gamla lädret bar minnen och dofter av min farfar så ville jag inte bara riva, kasta och sätta på nytt. Skinnet i sitsen bar spår av en omild behandling eftersom man fortsatt sitta i fåtöljen även efter att vävar och rotting gått sönder. Skinnet var uttänjt och hade även skador i form av en reva i framkant samt en uppe på sitsen. I bilderna nedan tar jag er igenom renoveringen steg för steg.

Farfars fåtölj var en Velde

När min farfar gick bort för några år sedan ärvde jag en gammal fåtölj. Det var en fåtölj med ett vackert formspråk. Men framförallt var det en fåtölj min farfar och min farfarsfar suttit i. Den andades barndom och minnen, den luktade böcker. Eller det gjorde den väl egentligen inte. Men fåtöljen var under hela min uppväxt placerad i biblioteket, och jag minns doften av alla de gamla böckerna som stod staplade i bokhyllorna. En doft jag fortfarande förknippar med den gamla fåtöljen.

Denna pärla har lyst upp min lägenhet med sina vackra former. Jag har alltid älskat den men aldrig vetat vem som tillverkade eller ritade den. Den komplicerade formen och de välarbetade detaljerna skvallrade om en duktig hantverkare och formgivare. Men ingenstans hittade jag en signatur eller märkning.

Men så en dag slog jag upp en inredningstidning och i denna fanns en annons för Antikmässan i Älvsjö. Mitt på detta uppslag stod min fåtölj. Henry van der Velde, 1902 stod det.  Kunde det vara så? Kunde min ärvda fåtölj vara en äkta van der Velde? Efter lite efterforskningar har jag förstått att min farfars gamla fåtölj, den som luktar så gott av böcker, är ritad av en belgisk formgivare, målare och arkitekt. Han föddes i Antwerpen 1863 och var bl.a. verksam inom arts and crafts rörelsen och en viktig person i bildandet av Bauhaus-skolan. Han arkitektur finns att skåda i bl.a. Nederländerna och Tyskland.

Så det visade sig alltså att min ärvda fåtölj var ritad av en av Jugend-erans mest framstående formgivare. En rolig detalj men mest av allt får den mig att tänka på min farfar och på hur gärna jag skulle vilja ha ett eget bibliotek så att fåtöljen åter igen kan få stå i doften av gamla böcker.

 

 

 

I nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har renoverat fåtöljen och försökt bevara så mycket som möjligt av det gamla.

Läderfåtölj med tellikor

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om slitstyrkan och hållbarheten hos läder. Viktigt att påpeka är att en möbel tapetserad med ett äkta läder måste tas om hand (smörjas med en läderkräm med jämna mellanrum) för att inte torka. Ett torrt läder blir skört och går lättare sönder. En liten reva kan lätt bli en stor och sen ser möbeln ut som fåtöljen nedan.

Med nytt läder från Tärnsjö och en liten uppiffning av stoppningen blev denna okända skönhet som ny igen. Runt rygg och armstöd har lädret fästs med tätt spikad svart möbelspik. Eller tellikor, tenikor som vi Tapetserare ofta kallar dem. Denna dekorativa spik har man funnit på möbler daterade till barocken (ca 1630 – 1750) men är vanlig på framförallt lädermöbler än idag.

Från 1992 till 2011 med hjälp av Tapetseraren och Svenskt Tenn

Ibland blir man nästan förvånad vilken förvandling en möbel kan genomgå. Följ i bilderna här nedan hur en älskad och ärvd fåtölj får en helt ny identitet. Från rutig och sliten till ren och stram men fortfarande välkomnande och inbjudande i Svenskt Tenns tyg Vägen.

En rolig detalj var att Tapetseraren innan mig signerat sitt arbete. Exakt 19 år senare, på dagen, gör jag detsamma.